Du Gamla Du Fria

Jag kan inte riktigt beskriva känslan jag har nu. Jag har precis varit hos min far och ätit en micrad lövbiff med halvgammal potatissallad, upptinad bearnaisesås och billig öl, låter inte så exklusivt när jag lägger fram det så, eller hur? Men tro mig, det var en kulinarisk upplevelse utöver något världen skådat.....(?!)....... Nåja, nu ska vi inte överdriva, men det var smaskens okej?

Sen var det dags för hockey, rättare sagt sista matchen i gruppspelet i VM, mot de stora och dom starka, de allsmäktigt överlägsna, och de som osjälviskt alltid sätter andras välfärd före sin egen, jag talar självklart om USA. Ni kanske anar en viss ironi? Ni kanske anar ett visst ogillande för världens enda "supermakt"? Ni har rätt. Men det är en annan historia, nu pratar vi hockey!

Det var sista perioden, och det var mörkt, det var nattsvart. Det var mörkare än en februarinatt i Kirunas kloaker. USA ledde med 5-2 i sista perioden. Men sen hände något. Förbundskaptenen körde en time out. Jag vet inte vad han sa, eller om dom fick smutta från Asterix fickplunta, men på tolv minuter vände Sverige det underlaget till vinst med 6-5 efter sudden death. Jag, min syster och min far, vi var stumma och skrek på samma gång. Vi var chockade och överlyckliga. Jag vrålade så brutalt så det flög micrad lövbiff över hela teven, okej nästan iallafall! Så därav den där känslan jag berättade om i början, en liten småpatriotisk känsla och en vi-kan-vi-också-känsla.

Och eftersom detta är en fotoblogg, så kommer här lite foton, och eftersom jag idag känner mig stolt över Sverige, så blir det lite bilder från vårt vackra land!

Sånfjället i Härjedalen, med Ljusnan som rinner framför, med lite is närmast land.

En liten skogssjö i mitten av Härjedalen en fin sommarnatt för några år sedan.








Ha en trevlig valborg så syns vi igen efter helgen!

Im Back!

Trodde du denna dagen skulle komma? Trodde du att du återigen skulle få privilegiet att avnjuta livets verkligt goda? Trodde du någonsin att jag skulle uppdatera den här bloggen igen?
Det trodde inte jag.

Och jag är inte säker på om min återkomst här är permanent, eller om jag ska börja om från scratch, återfödas i en ny kropp så att säga! Jag känner dels att jag vill fortsätta på denna, eftersom den är trots allt lite (och då menar jag lite utan ironi) etablerad i cyberrymden.
Om jag startar jag en helt ny blogg så kommer den vara helt okänd och ointressant. Men hursomhelst så orkar jag inte annat nu än att fortsätta lite på denna innan jag bestämt hur jag ska göra!

Denna gång så tänker jag inte återberätta allt spännande (yeah right) som hänt sen sist, då skulle du sova innan jag kommit halvvägs.
Kort sagt så kan jag säga att jag numera bor i Avesta, hos min underbara flickvän Michelle (Och eftersom detta är en fotoblogg, så får hennes vackra ansikte pryda detta första inlägg sen min återkomst)

Allt annat som hänt i mitt liv, det tar vi nån annan gång.

Det är oerhört mycket jag vill ha sagt, speciellt med tanke på allt skit som hänt i sverige/europa på senaste tiden. Jag tänker givetvis på FRA, IPRED, TPB-Rättegången och nu det här telekompaketet som i värsta fall får Kina och Nordkorea att verka som fria demokratiska land när det gäller mänskliga rättigheter i internetsammanhang.
Usch....jag blir såhär deppig bara jag tänker på det.

Men om jag ska ta upp allt jag tycker och känner om det här, då blir det för långrandigt, det tar vi nån annan gång. Klockan är nu tre på natten och jag har iochförsig absolut ingenting att göra imorgon, men jag är trött, så därför säger jag Godnatt, vi ses snart igen!

Och Michelle, Jag älskar dig.