måndag 16 maj 2011

En grå dag.

Det verkar som att hockey-vm är en ständigt återkommande faktor i mina inlägg nuförtiden, man skulle kunna tro att jag är lite av en sportnörd, men så är inte fallet. Jämfört med vanliga sportentusiaster så är jag ungefär lika dedikerad som en vegetarian är av vm i grillning av helstekt gris, om det nu finns en sådan tävling. Skulle vara i Texas då. 


Jag har ingen koll på elitserien, allsvenskan, NFL eller vm i älgskånkskastning (Ja det finns faktiskt). Men när det kommer till något stort som hockey-VM så blir jag väldigt engagerad av någon anledning. Den gemenskap som bildas när ett helt lands befolkning, ens eget då förslagsvis, släpper alla meningsskiljaktigheter och står enade inför en stor utmaning är väldigt tilltalande för mig. 


Different Shades of Grey
Och nu ikväll var vi ju faktiskt i final, mot lillebror Finland, ett land som i 9 av 10 fall blivit besegrade av oss. Självsäkerheten var på topp, inte kunde väl vi förlora mot Finland? Nej nej, det fanns inte. Det kändes lika troligt som engagemanget i Fredrik Reinfeldts "inspirationstal" innan matchen. Och vad händer? Jo vi får storsmisk med 1-6. Vad. I. Helvete.


Det var bara att svälja stoltheten och inse det pinsamma nederlaget. Finland jublar, Sverige skäms.


Detta återspeglar sig i dagens foton, det blir grått, mörkt och smått deprimerande. Men håll till godo ändå, och kommentera gärna bilderna! 
Out of Focus

Black Walls





tisdag 10 maj 2011

Väckt från de döda!

Hallå!
Nu var det som vanligt väldigt länge sedan jag skrev här senast, och mitt senaste inlägg handlade om att jag satt och vrålade så det sprutade micrad lövbiff under hockey-vm, därför tyckte jag det var passande att återuppstå ifrån de döda nu nästan exakt två år senare, och under hockey-vm! Jag har visserligen inte vrålat lövbiff ikväll, kanske rapat lite billig folköl möjligtvis.


The Forgotten Stairway
Hursomhelst, anledningen till att jag beslutade att inte överge detta gamla åbäke till blogg var att jag märkte att jag, trots att jag inte uppdaterat på två år, fortfarande har läsare dagligen. Så uppenbarligen så finns det människor (?) som finner det jag skriver eller de foton jag lägger ut intressanta. Kan inte riktigt föreställa mig vad det skulle vara för människor dock.... kanske är det ensamma smyglesbiska hemmafruar i Borås, kanske är det tyska dyslektiker med kanintofflor, eller förpubertala Justin Bieber fans som kommit fel. Svaret på den frågan lär jag aldrig få reda på, men jag är lika glad oavsett vilket!


Så nu testar jag att uppdatera lite framöver för att se vad som sker, och sen kommer jag bestämma om jag ska fortsätta denna blogg, börja om från scratch med en ny blogg eller skita i bloggen helt (Inte bokstavligt dock, det skulle locka fel sorts läsare).


Så kommentera gärna och säg vad du tycker angående framtiden för denna blogg! Och eftersom denna fråga om min bloggs överlevnad är så oerhört viktig och har en väldigt stor påverkan på det fortsatta livet på hela planeten så kryddar jag inlägget med några av mina foton som är av lite tänkvärd, eller filosofisk karaktär!
The Tree Guardian