Det verkar som att hockey-vm är en ständigt återkommande faktor i mina inlägg nuförtiden, man skulle kunna tro att jag är lite av en sportnörd, men så är inte fallet. Jämfört med vanliga sportentusiaster så är jag ungefär lika dedikerad som en vegetarian är av vm i grillning av helstekt gris, om det nu finns en sådan tävling. Skulle vara i Texas då.
Jag har ingen koll på elitserien, allsvenskan, NFL eller vm i älgskånkskastning (Ja det finns faktiskt). Men när det kommer till något stort som hockey-VM så blir jag väldigt engagerad av någon anledning. Den gemenskap som bildas när ett helt lands befolkning, ens eget då förslagsvis, släpper alla meningsskiljaktigheter och står enade inför en stor utmaning är väldigt tilltalande för mig.
Different Shades of Grey
Och nu ikväll var vi ju faktiskt i final, mot lillebror Finland, ett land som i 9 av 10 fall blivit besegrade av oss. Självsäkerheten var på topp, inte kunde väl vi förlora mot Finland? Nej nej, det fanns inte. Det kändes lika troligt som engagemanget i Fredrik Reinfeldts "inspirationstal" innan matchen. Och vad händer? Jo vi får storsmisk med 1-6. Vad. I. Helvete.
Det var bara att svälja stoltheten och inse det pinsamma nederlaget. Finland jublar, Sverige skäms.
Detta återspeglar sig i dagens foton, det blir grått, mörkt och smått deprimerande. Men håll till godo ändå, och kommentera gärna bilderna!
Hallå! Nu var det som vanligt väldigt länge sedan jag skrev här senast, och mitt senaste inlägg handlade om att jag satt och vrålade så det sprutade micrad lövbiff under hockey-vm, därför tyckte jag det var passande att återuppstå ifrån de döda nu nästan exakt två år senare, och under hockey-vm! Jag har visserligen inte vrålat lövbiff ikväll, kanske rapat lite billig folköl möjligtvis.
The Forgotten Stairway
Hursomhelst, anledningen till att jag beslutade att inte överge detta gamla åbäke till blogg var att jag märkte att jag, trots att jag inte uppdaterat på två år, fortfarande har läsare dagligen. Så uppenbarligen så finns det människor (?) som finner det jag skriver eller de foton jag lägger ut intressanta. Kan inte riktigt föreställa mig vad det skulle vara för människor dock.... kanske är det ensamma smyglesbiska hemmafruar i Borås, kanske är det tyska dyslektiker med kanintofflor, eller förpubertala Justin Bieber fans som kommit fel. Svaret på den frågan lär jag aldrig få reda på, men jag är lika glad oavsett vilket!
Så nu testar jag att uppdatera lite framöver för att se vad som sker, och sen kommer jag bestämma om jag ska fortsätta denna blogg, börja om från scratch med en ny blogg eller skita i bloggen helt (Inte bokstavligt dock, det skulle locka fel sorts läsare).
Så kommentera gärna och säg vad du tycker angående framtiden för denna blogg! Och eftersom denna fråga om min bloggs överlevnad är så oerhört viktig och har en väldigt stor påverkan på det fortsatta livet på hela planeten så kryddar jag inlägget med några av mina foton som är av lite tänkvärd, eller filosofisk karaktär!
Jag kan inte riktigt beskriva känslan jag har nu. Jag har precis varit hos min far och ätit en micrad lövbiff med halvgammal potatissallad, upptinad bearnaisesås och billig öl, låter inte så exklusivt när jag lägger fram det så, eller hur? Men tro mig, det var en kulinarisk upplevelse utöver något världen skådat.....(?!)....... Nåja, nu ska vi inte överdriva, men det var smaskens okej?
Sen var det dags för hockey, rättare sagt sista matchen i gruppspelet i VM, mot de stora och dom starka, de allsmäktigt överlägsna, och de som osjälviskt alltid sätter andras välfärd före sin egen, jag talar självklart om USA. Ni kanske anar en viss ironi? Ni kanske anar ett visst ogillande för världens enda "supermakt"? Ni har rätt. Men det är en annan historia, nu pratar vi hockey! Det var sista perioden, och det var mörkt, det var nattsvart. Det var mörkare än en februarinatt i Kirunas kloaker. USA ledde med 5-2 i sista perioden. Men sen hände något. Förbundskaptenen körde en time out. Jag vet inte vad han sa, eller om dom fick smutta från Asterix fickplunta, men på tolv minuter vände Sverige det underlaget till vinst med 6-5 efter sudden death. Jag, min syster och min far, vi var stumma och skrek på samma gång. Vi var chockade och överlyckliga. Jag vrålade så brutalt så det flög micrad lövbiff över hela teven, okej nästan iallafall!Så därav den där känslan jag berättade om i början, en liten småpatriotisk känsla och en vi-kan-vi-också-känsla.
Och eftersom detta är en fotoblogg, så kommer här lite foton, och eftersom jag idag känner mig stolt över Sverige, så blir det lite bilder från vårt vackra land!
Sånfjället i Härjedalen, med Ljusnan som rinner framför, med lite is närmast land.
En liten skogssjö i mitten av Härjedalen en fin sommarnatt för några år sedan.
Ha en trevlig valborg så syns vi igen efter helgen!
Trodde du denna dagen skulle komma? Trodde du att du återigen skulle få privilegiet att avnjuta livets verkligt goda? Trodde du någonsin att jag skulle uppdatera den här bloggen igen? Det trodde inte jag.
Och jag är inte säker på om min återkomst här är permanent, eller om jag ska börja om från scratch, återfödas i en ny kropp så att säga! Jag känner dels att jag vill fortsätta på denna, eftersom den är trots allt lite (och då menar jag lite utan ironi) etablerad i cyberrymden. Om jag startar jag en helt ny blogg så kommer den vara helt okänd och ointressant. Men hursomhelst så orkar jag inte annat nu än att fortsätta lite på denna innan jag bestämt hur jag ska göra!
Denna gång så tänker jag inte återberätta allt spännande (yeah right) som hänt sen sist, då skulle du sova innan jag kommit halvvägs. Kort sagt så kan jag säga att jag numera bor i Avesta, hos min underbara flickvän Michelle (Och eftersom detta är en fotoblogg, så får hennes vackra ansikte pryda detta första inlägg sen min återkomst)
Allt annat som hänt i mitt liv, det tar vi nån annan gång.
Det är oerhört mycket jag vill ha sagt, speciellt med tanke på allt skit som hänt i sverige/europa på senaste tiden. Jag tänker givetvis på FRA, IPRED, TPB-Rättegången och nu det här telekompaketet som i värsta fall får Kina och Nordkorea att verka som fria demokratiska land när det gäller mänskliga rättigheter i internetsammanhang. Usch....jag blir såhär deppig bara jag tänker på det.
Men om jag ska ta upp allt jag tycker och känner om det här, då blir det för långrandigt, det tar vi nån annan gång. Klockan är nu tre på natten och jag har iochförsig absolut ingenting att göra imorgon, men jag är trött, så därför säger jag Godnatt, vi ses snart igen!
Jag har sagt det förr, men jag kommer aldrig säga det igen; Oj vad länge sen det var jag skrev nu. Jag ska sluta säga "Jag har varit dålig på att uppdatera denna blogg, men nu ska jag bli bättre på det". För faktum är att jag är kass på att uppdatera denna blogg, och tyvärr så ligger det nog helt enkelt i min natur. Så därför säger jag nu detta till mina trogna läsare (Vilka troligen inte ens existerar): Håll ut, jag har inte övergett denna blogg, jag är bara seg. Jag är som jultomten, jag hälsar inte på ofta, men när jag väl gör det så sprider sig ett ljus över världen.
Nog svamlat. Vad har då förändrats i mitt liv sen jag skrev sist? För att lättast redovisa det så kommer här en liten lista över Då och Nu.
Anställningsstatus Då - Anställd av Världens största tillverkare av hemelektronik - Samsung. Nu - Anställd av Sveriges största tillverkare av.....korv - Sibylla (wohoo)
Antal hjärnskakningar Då - 1. Fick min första då jag som smidig 6-åring drämde skallen i en tröskel. Nu - 2. Japp, jag snubblade på mina stora fötter och drämde in skallen i väggen. Det blev en buckla. På väggen då, knappast på min tjocka skalle. Dock så svimmade jag av, låg och snarkade en stund.
Antal gånger jag skämt ut mig på YouTube Då - Noll. Jag var smartare innan jag försökte skalla väggen. Nu - En gång, tyvärr. Och troligen så kommer detta antal öka inom kort. koko
Eftersom detta faktiskt är en fotoblogg, så ska jag väl också ta upp vad som hänt på den fronten sen sist. Min till synes eviga kamp för att skaffa mig en vettig digital systemkamera står fortfarande still. Jag tänkte först köpa Canon EOS 350D. Men innan jag fick råd med den så släppte Canon uppföljaren EOS 400D, som jag då riktade kikaren mot (Därav den vackra bilden). Man kan tycka att en pöjk som jag utan några direkta fasta utgifter borde kunna skramla ihop till en sådan kamera med tillbehör (vi snackar max 10 papp här) under de sex månader jag hade en heltidslön när jag jobbade på Samsungs support. Men icke. Ty jag klår Joe Labero med hästlängder när det gäller att trolla bort pengar.
Och nu har Canon lanserat ännu en ny modell, EOS 450D. Och som den hopplösa pryltok jag är så kan jag ju inte nöja mig med någon av de två äldre modellerna, nej jag ska fanimej ha det senaste. Så här sitter jag nu och tror att jag med mina två månaders halvtidsanställning jag har kvar på Sibylla ska kunna skrapa ihop pengarna jag behöver, trots att det inte gick med sex månaders heltidslön. Suck. Jag har för höga tankar om mig själv, detta är nog ett hopplöst projekt. Och snart kommer väl ännu en ny modell, och jag är lika pank som vanligt.
Men allt är inte bajs som regnar, nej något bra måste väl ha hänt på fotofronten? Jodu, utan att skryta allt för mycket så måste jag faktiskt tillkännage att jag vunnit (okej, en tiondeplats, men ändå) en fototävling som Scandinavian Photo arrangerade i vintras. Resultatet hittar du här. Priset var ett presentkort hos ScandinavianPhoto som förhoppningsvis hjälper mig en bit i min kamerakamp. Dessutom så kommer bilden tillsammans med sina medvinnare, ställas ut på den stora Foto & Video mässan Elmia i Jönköping senare i vår. Så om du har vägarna förbi, ta dig en titt vet ja!
Satan i gatan vilket långt inlägg detta blev. De flesta av de få personer som ens kanske läser min blogg har troligen somnat vid det här laget, eller klickat vidare till någon intressantare sajt som t.ex. denna, denna eller denna.
Men för er som fortfarande är kvar, här kommer som vanligt några av mina senaste alster. Hoppas att de faller någon i smaken.
Gröna slembobbor i en liten bäck.
En rätt så tuff reflektion av en häst i en annan hästs öga, som jag inte märkte förän ett halvår efter att bilden togs.
Och till sist en vintrig bild på en liten pluttegran.
Till nästa gång, när det nu blir; håll huvudet kallt och kör inte in det i väggen. Det gör ont.
Ja, kära medmänniskor, nu är det dags för en förändring. Jag har under det senaste året varit brunhårig, vilket jag har varit nöjd med. Men faktum är, kära medmiffon, att jag är född blond! Stora nyheter, jag vet.
Så därför tyckte jag att det var dags för mig att återgå till mitt naturliga tillstånd, och då menar jag inte en hjärndöd nörd, vilket är mitt naturliga tillstånd, utan mitt naturliga hår-tillstånd. Detta gick då inte som jag tänkt mig till 100 procent.
Allting började med en vanlig klippning, och här är resultatet:
Före Efter
Och det blev ju bra, så då var det dags för att bleka mitt hår till naturlig färg.
Redo för att bli normal!
Lite tveksam när geggan kliar i hårbotten.
Och här är resultatet! Röd som en rodnande räka!
Nej då, det där var bara ett photoshop-skämt! Såhär blidde det!
Igår lyckades jag med något storslaget. Jag blev klöst av en katt. "Wow", tänker du, "vem har inte det?". Det finurliga i det hela var stället jag blev klöst på....nämnligen på insidan av näsan. Den du!
Som en liten hyllning till den katt som lyckades med denna bedrift, så kommer här lite bilder jag tagit på katter:
Jag vet inte hur du hittat hit, men på något sätt så har du lyckats! Jag är en surjämte vid namn Niklas Dyrelius, som med denna blogg försöker ta mig fram i fotograferingen värld, men även sprida ljus om mig, min vardag och min syn på omvärlden.
Inlägg
